Intro/Lilla Gasklockan

 

 

 

Pappers 3an

100 år

 

Datum

24

31

07

Premiär! Flaggorna vajar, Champangeglasen är fyllda.

Bomhus musikkår står redo.

Kl 18.30 slår vi upp dörrarna. Skål!!

Förväntan i luften!

För 2a gången i ordningen strömmar gästerna in i Lilla Gasklockan - kan vi toppa förra veckans firande?!

Tredje och sista veckan! Med vemod och stolthet höjer vi våra glas för att fira hundra år av kamp och gemenskap!

Mina Damer och Herrar

-Kamrater!!

Introduktion av Hasse Bergkvist i Lilla Gasklockan

Den som inte ser bakåt när man går framåt;

Får se upp!

Så låt oss, ta Er med på exklusiv resa, inte till något exotiskt, främmande resmål utan tillbaks i tiden. Etthundra år! Stå stadigt, andas djupt, blunda gärna och ta gärna någon i hand - förnim lukterna, ljuden.

En försommardag, varmt lite åsksjukt i luften. Sexton stycken rödfärgade bostadskaserner. Tio – tolv lägenheter i varje barack. Varje lägenhet innehåller ett kök utan vatten och avlopp och ett rum. Ända upptill sexton ungar finns i kullarna. Kanske har man några inneboende för att dryga ut den lilla hushållskassan.

De enda värmekällorna är en vedeldad spis och en kakelugn. Veden förvaras i vedboden och där jämte finns dassen och stiorna för hushållsgrisarna ett rejält potpurri av odör. Hästflugor, väggmadammer, kackerlackor och råttor överallt.

Dessutom en frän syralukt från fabriken. Där leker barnrikekullarna bland hästspillning och lerpölar. Skrik och glam från till synes bekymmersfria loppbitna barn.

Andra skrik och lukter kommer från grannfrun som just ställt ut äldsta gossen på lit de parade, så att alla kan ta farväl av gossen. Hans lilla späda, och viga tolvåriga kropp lämpade sig speciellt bra för ett visst arbete. Plocka massaark under saxen. Det jobbet passade icke för utarbetade och stela fyrtioåriga kroppar. Men gossen var ouppmärksam ett ögonblick; och nu ligger han där han ligger. Hennes övriga barn går med av hungern uppsvällda magar, maken har inte fått nådiga nicken av arbetsbefälet, så han har varit utan utkomst ett bra tag.

När man ser och upplever sådana bilder i verkligheten, och är mitt ibland dom så måste man reagera. Kanske agera och göra någonting åt situationen. Om vi vill göra det så ställs vi praktiskt inför följande problematiska frågeställningar.

Feghet ställer frågan – Är det tryggt?

Bekvämlighet ställer frågan – Är det enkelt?

Fåfängan ställer frågan – Är det populärt?

Men samvetet ställer frågan – Är det rätt?

Och det uppkommer då och då situationer när Du måste inta en position som varken är trygg, enkel eller populär.

Du intar den därför att ditt samvete säger att det är rätt. Petrus Andersson, Gustav Jansson, Petrus Wahlström, Adolf Jansson och Adolf Ryd valde inte den trygga, enkla eller populära vägen. Utan den rätta. Nu kära kamrater skall ni också medelst en liten interaktiv promenad anträda den; ni skall vandra bort till stora gasklockan genom att skandera BRÖD OCH RÄTTVISA!